Thursday, June 30, 2011

Committee meeting for the OPEN SHOW next year

Jeg legger ved fire bilder fra møtet OPEN SHOW- arrangementskomiteen hadde i går hjemme hos Tone Nordmark Sudenius (Beachscot). Hele komiteen var samlet: Liv Scheflo, Gerd Elin Bøe (Pocket), Barbro Andersen og undertegnende. Vi snuser på å legge showet til høsten i 2012, andre helg i september er aktuelt. En flott kveld ble det. Det øverste bildet er av vertinnen med min lille Hamish på fanget.

Four pictures from the meeting the OPEN SHOW committee had yesterday at Tone Nordmark Sudenius´ (Beachscot) home. The whole committee was present: Liv Scheflo, Gerd Elin Bøe (Pocket), Barbro Andersen and myself. We´re planning to move the show to early autumn in 2012. The top picture is of the hostess, Tone, with my little boy, Hamish, on her lap.

Wednesday, June 29, 2011

8000 visitors since August last year!














Takk til alle som følger bloggen min fast! Fortell en venn! Hilsen Peter
Thanks to all who regularly drop by my blog – please tell a friend! Regards from Peter

Illustration: Note Couture, by Matt Strempel

Tuesday, June 28, 2011

Ms. Betty Penn-Bull: UPPFÖDARE, SE UPP!


















Foto: Betty Penn-Bull signerer andre opplag av boken "The Kennelgarth Scottish Terrier Book" på Crufts i 1996. Fotograf ukjent.  
 
Denne artikkelen "Uppfödare, se upp!" (gjengitt i sin helhet nedenfor) er skrevet av skotteverdenes førstedame, Ms. Betty Penn-Bull (Kennelgarth), og ble publisert i svenske Skotte Nytt nr. 11, den 20. desember 1974. 

Man skulle aldri tro at denne teksten ble skrevet for mer enn 37 år siden. Innholdet er mer relevant enn noensinne, eller den burde i hvert fall være det, spesielt for dem som Ms. Penn-Bull her betegner som "seriösa uppfödare".  

Ms. Penn-Bull forteller i ett av avsnittene om krigens magre år. Jeg har undersøkt hvor mange skotter som ble registrert under andre verdenskrig i Storbritannia: 1941 var bunnåret, med kun 700 registrerte valper i The Kennel Club. (Kilde: "The Kennelgarth Scottish Terrier Book", Kapittel: Origin and History, side 58.) Dette antall valper kan ikke karakteriseres som annet enn en heltemodig krigsinnsats - spesielt med tanke på de siste års valperegistreringer her i Norden.

Artikkelen til Penn-Bull genererte endel respons hos broderfolket: Klubbens formann dengang, veterinær Marianne Andersson, skrev et innlegg i Skotte Nytt nr. 19, den 15. desember 1976. Anderssons innlegg ble besvart med kommentarer i samme magasin, av både Dan Ericsson og Christer Jernhake. 

Dessverre fikk jeg aldri anledning til å treffe denne tilsynelatende formidable damen Ms. Penn-Bull. Hun døde for ti år siden, samme år som jeg kjøpte min første skotte. Det virker som hun var en resultatorientert, rakrygget kvinne - med mange meninger, og med meningers mot. 

Jeg håper denne artikkelen vil gi rom for både ettertanke, motivasjon og pågangsmot. 

UPPFÖDARE, SE UPP!
Kanske kan jag nu anse mig själv som en av de äldre uppfödarna, då jag har haft skotska terrier utan uppehåll i över 40 år, och under denna tid har jag fött upp, ägt eller känt ett mycket stort antal. Jag har följt stamtavlor, och har haft tillfälle att studera rasen från många aspekter, och har kunnat observera olika tendenser eller utvecklingar allteftersom dessa har uppenbarat sig.

Det är ingen tvekan om att den stora helheten i kvalitet har blivit betydligt bättre under denna period, och en anmälan av skottar på en utställning är mycket mera jämn nu än för flera år sedan. Trimning, presentation och handling har också blivit bättre, och mycket få utställda hundar uppenbarar sig i dålig kondition; emedan showmanship och temperament i det stora hela också är bättre än förr.

För åratal sedan, även om det var ett antal som var välpresenterade, så var det också på nästan alle utställningar, några otypiska djur, ibland mycket dårligt trimmade och i usel kondition, och det var inte heller ovanligt att se nervösa djur.

Nu kan man generellt säga att alla utställningshundarna i ringen är utställningsmaterial – naturligtvis i olika grader av kvalitet – med det är verkligen mycket ovanligt att se verkligt dårliga djur på en utställning, och för övrigt ser nästan alla utställningsobjekt smarta och nätta ut. Så jag tror at vi har en del at känna oss glada över vas gäller typ och balans av vår ras.

I vilket fall som helst, kommer jag nu till en sak som är väsentlig för välbefinnandet av alla raser, och som jag nu anser behöver noggrann eftertanke av alla seriösa uppfödare som är genuint intresserade av välmåendet av skotska terriers Detta är en faktor som jag tycker väldigt många människor totalt ignorerar i sina avelsprogram, även om incidenterna fortsätter och ökar, som de också verkar göra, kan det verkligen bli mycket allvarligt.

Jag refererar till vad jag vill kalla substandard avelstikar. Detta innefattar primärt tikar som inte kan valpa och som vid upprepade tillfällen erfordrar kejsarsnittsoperationer, men det innefattar också de som vid upprepade tillfällen går tomma eller kanske bara får enstaka valpar. Jag hör ständigt om dessa förhållanden och det verkar vara utan tvivel att det tenderar att ”gå” i linjer och familjer.

Det före faller en lustig situation då annars intelligent och omtänksamma uppfödare verkar ignorera dessa faktorer helt och kanske anmärker: ”Är det inte otur, hon hat haft ett annat kejsarsnitt – mitt fjärde det här året, eller ”Ja, det är verkligen oturligt, hon har gått tom igen och hon hade bara en död valp föra gången”. Varje gång tycks uppfödaren anse det som otur men verkar inte försöka undvika den här situationen genom att eliminera de dårliga avelsfaktorerna, eller genom utvalda parningar, försöka och förbättra saken.

Som ett exempel vill jag framlägga en situation som kanske gör min sak klarare.  Om man hade en tik med en bakgrund av dårliga käkar skulle man med största varsamhet välja ut en hanhund åt henne som vid sidan om att vara korrekt i detta hänseende, också hade en familj med goda käkar bakom sig och säkert skulle ingen allvarligt syftande uppfödare i sett sådant fall veterligen använda hund vars mor hade underbett.

Lustigt nog har jag inte träffat någon som verkar taga hänsyn till hanhundens bakgrund i genetiskt hänseende; det här verkar vara någonting som annars tänkande uppfödare inta tar hänsyn till; även om det finns all anledning att förmoda att hanhunden för sin familjs genetiska bakgrund.

Boskapsuppfödare uppskattar detta faktum till fullo och moderns mjölkegenskaper har stor inverkan vid fastställandet av en tjurs potentiella värde. Uppenbarligen är mjölkavkastning en ren kvinnlig kvalitet, även om det är känt att en som kan vidarebefordra dessa egenskaper till sina döttrar. Så det förefaller lika förståndigt att antaga att en avelshund kan influera sina döttrar med andra kvinnliga drag, även om dessa drag finns maskerade bakom hans kön så finns de bakom honom, och burna genetiskt kan de med all sannolikhet förvärvas.

Nu föreslår jag inte att uppfödare med toppkvalitetsdjur, som är dårliga ”producenter”, skall kasta ut dessa, för det är orealistisk och inte heller, tror jag, nödvändigt. Jag föreslår att mera hänsyn skall givas till situationen, och där existerar, högsta prioritet skall tagas när kullar planeras.

Jag känner till fall där tre eller fyra generationer av tikar har varit icke-valpare och där några har varit nära inavlade till andra medlemmar av familjen som också är icke-valpare, eller så har de varit parade andra hundar som varit avlade direkt från ickevalpare och dårliga tikar ur valpningshänseende. Säkerligen måste detta innebära en dålig möjlighet för nästa generation, och säkerligen måste en hund som är avlad efter sådana linjer bära en genetisk faktor som inverkar skadligt på hans avkommor såsom avelsdjur.

Mitt förslag är att tikar med dålig avelsbakgrund inte skall bli parade ”nära” inom samma familj; men när det är möjligt, outcross avelsdjur skall bli introducerade som har en god bakgrund av avelstikar, och att denna plan skall upprepas i kommande generationer tills saken har blivit bättre. Så mycket som möjligt skall bra valptikar och goda avelstikar behållas och linjen graderad upp efter sin avelsmöjlighet.

Jag tänker speciellt på en kennel som har en excellent statistik, och tikar som nästan otvivelaktigt verkar nedbringa goda kullar, och att självvalpa och föda dessa och det är generationer av dessa fria avelsdjur i denna kennel.  Jag känner också till en annan kennel som nästan ”brände ut sig själv”, och procenten av uppfödda valpar var verkligen mycket låg på grund av en massa olika orsaker - kejsarsnitt, tomma tikar, döda kullar, enstaka valpar, aborter etc. Förmodligen har de flesta av oss haft blandat tur, men personligen har jag försökt göra det till en regel att inte avla på en andra generation av dårliga valptikar, och två gånger har jag gjort av med min tik och detter när denna situation har uppstått.

Eftersom kritik inte är speciellt hjälpsamt har jag ett förslag för att möjliggöra för varje uppfödare att bemästra situationen eftersom det gäller honom eller henne och jag föreslår att de uppfödare som är genuint intresserade av sina hundars välstånd, och rasen, skall göra en tabell för varje en av sina avelstikar i stamblanketten.

På en fyra generationers basis kommer det att bli trettio namn av vilka femton är tikar och sätt en märkning för varje tiks namn. Noll är Noll, eller placera en plus eller minus placering för varje tik alltefter hennes avelsresultat. Ge modertiken fyra poäng om hon är fertil, självvalpare och ni anser henne 100% bra som avelstik. On hon inte är självvalpare sätt henne på minus fyra. Om hon har blandat – kanske fött några valpar, men har haft problem, kanske livmoderinflammation, eller ett kejsarsnitt för att visa att hon också kan valpa själv – ge henne då noll poäng. Följ denna metod på de återstående 14 tikar som Ni har kvar på Er tabell, men med en plus eller minus siffra på två, istället för fyra som bara är tillåtet för modern, och gradera sedan ”plus två”, ”noll” eller ”minus två” alltefter deras egenskaper.

Det maximala antalet poäng som kan uppnås är 32 och få kommer förmodligen att må detta antal.

Om Ert resultat är 20 eller mer har Er tik en hyfsad bakgrund och Ni kan känna Er riktigt belåten, men försök att inta låta graderingen falla, och se noga upp med nästa generation!

Min misstanke är att några tikar kommer att få minuspoäng! I sådana fall bör deras ägare tänka över saken noga. Som alla andra fel kan man avla ut det, och säkert är det ett som några av våra drivna uppfödare kan strida om?! Men det är någonting som kan hota existensen av en hel blodslinje om man inte tar upp saken innan det är för sent.

Före sista världskriget var dårliga valpningar mycket vanliga, och eftersom veterinäryrket inte var så avancerat då som det är nu, var det ofta tragedier med tikar som dog för att föda fram sina valpar. Under kriget var uppfödningen drastiskt nerskuren och i vissa hänseenden hade detta en gynnsam effekt på rasen för jag tror på det stora hela att valpningarna under kriget blev bättre.

Under de senare åren verkar det som om jag fått höra ständigt ökande avels- och valpningsproblem, och jag har tänkt mycket på detta. Så jag har en känsla av att föreslagna tabell kan klargöra saken för den individuella uppfödare och hjälpa dem att få en klarare bild av sin egen speciella situation. Den här tabellen kan bli en privat sak för Er information, men om Ni plockar ihop en gör det så sanningsenligt och noggrant som möjligt, ty annars förlorar den sitt värde. Det är sedan en utmaning till Er att försöka att förbättra summan på tabellerna i kommande generationer genom noggrant utvalda parningar.

Vid överblickande av tabellen skall det påpekas att inavel kommer att förstärka de varierande svårigheterna. Det är knappast tänkbart att lägga till eller dra ifrån extra poäng för sådana fall, men man kan ha dem i minnet, när man väger för och emot av ett speciellt fall.

Naturligtvis är tabellen endast informerande om man har personlig vetskap om det bakomliggande. Kanske låter det som en varning till diverse nybörjaruppfödare, som inte har någon personlig vetskap om en enstaka nämnd hund, så att när de ”pappersplanerar” och nära inavel är inblandat, är det förståndigt att vara litet försiktig.

Skotska terrier har varit, och är fortfarande, mitt huvudsakliga intresse och nöje, och jag är djupt oroad för rasens välbefinnande ur alla vinklar.

Rastyp är mycket viktigt, men ännu mera är rättigheten för varje född hund, till en potentiell hälsa, ett lyckligt och normalt liv på alla sätt, och att en inte är född med något uppenbart eller gömt handicap.

Vi, som seriösa uppfödare, för att så långt som möjligt tillförsäkra framtida generationer att inte behöva lida på något sätt genom vår brist på vård och förutseende. Vi får inte tillåta vår naturliga entusiasm för utställningsframgångar att överskugga de viktigare anspråken på hunden. Vi måste ge detta företräde och under försöken att producera toppdjur, får vi inte låta andra, ändå viktigare fundamentala anspråk överskuggas.

Översättning: D. Eriksson och B. Norman

Saturday, June 25, 2011

Another type of Scottie V
















The Scotsman Andy Murray won another thriller on the Centre Court yesterday. Murray was born in Glasgow in 1987 and is a professional tennis player  - current British No. 1. He is currently ranked No. 4 in the world.

Murray identifies himself as "Scottish, but also British". Prior to Wimbledon 2006, Murray caused some public debate when he was quoted as saying he would "support anyone but England" at the 2006 World Cup. He received large amounts of hate mail on his website as a result. It was also reported that Murray had worn a Paraguay shirt on the day of England's World Cup match with the South American team.

The match against Ivan Ljubicic yesterday was exciting til the end. On Wimbledon´s official web side (www.wimbledon.com) their journalist writes: When the last set went to the tiebreak, the noise inside Centre Court was ratcheted up another level and finally the man carrying British hopes of a first men's singles title closed out the match and gave himself a full weekend to prepare for challenges still to come.

Go Murray go!

Source: Wikipedia
Photo: AELTC/ S.Wake

Friday, June 24, 2011

Dogs are not our whole life, but they make our lives whole




























Roger A. Caras (1928-2001) was an American wildlife photographer, writer, wildlife preservationist and television personality. He was renouned for hosting the annual Westminster Kennel Club Dog Show on TV and devoting himself to work as president of the American Society for the Prevention of Cruelty to Animals. Here are some of his quotes:

• If you don't own a dog, at least one, there is not necessarily anything wrong with you, but there may be something wrong with your life.

• Dogs are not our whole life, but they make our lives whole.

• Some of our greatest historical and artistic treasures we place in museums; others, we take for walks.

• I am as confounded by dogs as I am indebted to them.

• Cats don't like change without their consent.

Photo: John Madere

Wednesday, June 22, 2011

Scottie-goodies from Nellie Taylor!











































A few days ago I received a parcel full of Scottie-goodies from Nellie Taylor (Wildermist) in England. She has been busy rounding up all sorts of Scottie-memorabilia for me in the U.K. Most kind of her - and all "the proceeds" go to the North Midlands STC - even better!
Now, at last, I´ve got Ms. Betty Penn-Bull´s book "Scottish Terrier COATS". Also in the parcel were newspaper cuttings from the 1930s and 1940s, Scottie-chapters out of early 20th. century Terrier books, and a handful of authentic old ads depicting Scotties (what else?). Loads of great kit in other words - I´m so happy and grateful - thank you Nellie!

Saturday, June 18, 2011

School´s out for summer!


















I går fikk jeg anledning til å bruke mine nye skotte-mansjettknapper for første gang! Det skjedde på min skoles sommeravslutting. 140 lærere samlet for å feire at enda et skoleår er slutt - og at åtte ukers fri venter. Fire ukers avspassering (som kompensasjon for ubekvem arbeidstid med forberedelser til undervisning, vurdering av og etterarbeid med elevers arbeid, og oppfølging av/tilrettelegging for elever med særskilte behov) og fire ukers vanlig ferie, slik som alle andre har krav på. De (mansjettknappene) fikk endel oppmersomhet i går, det var hyggelig, tusen takk for gaven jenter! (Se bloggen "A Lovely Surprise" på: http://tatler-scottie.blogspot.com/2011/05/lovely-surprise.html)

Yesterday was the first opportunity I had to use my new Scottie cuff-links. This took place at my school´s summer fête together with 140 of my teaching colleagues. Looking forward to eight weeks of well deserved summer holidays! Thanks again for the lovely gift! For info about this, go to: http://tatler-scottie.blogspot.com/2011/05/lovely-surprise.html

Foto/photo: Thomas Erik Hewitt

Saturday, June 11, 2011

Congratulations to Berit!




























Gratulerer til min venn Berit Hotvedt Solvang og hennes hund, Aberdeen Mull, (CH. Peppone Zum Stieffelchen x Warscot´s Clara) sitt norske utstillingschampionat. Veldig fortjent! Oppdretter er Marianne Wessel (Rivershot). Mull ble BIM på NTK Jevnaker i dag. Nå er det bare å gå i gang med å hente inn det svenske, Berit!  
(Eller det danske for den saks skyld, helst via byen Skive... )

Many congratulations to my friend Berit Hotvedt Solvang and her dog, Aberdeen Mull, (CH. Peppone Zum Stieffelchen x Warscot´s Clara) on achieving his Norwegian championship. Very well deserved! Breeder is Marianne Wessel (Rivershot). Mull was BOS today at the Norwegian Terrier Club´s show at Jevnaker. Now you must go for the Swedish one, Berit! 


Foto: Bente Harveland

Monday, June 6, 2011

In memoriam




























In fond, loving memory of my father, Theodore Robinson Hewitt, (1937-2002), who died very suddenly at work in St. Petersburg, Russia on the 7th. of June 2002.

 - Yea, though I walk through the valley of the shadow of death, I will fear no evil: for thou art with me; thy rod and thy staff they comfort me. Thou preparest a table before me in the presence of mine enemies: thou anointest my head with oil; my cup runneth over. Surely goodness and mercy shall follow me all the days of my life: and I will dwell in the house of the Lord for ever. Psalm 23 (KJV)

Photo: On the tennis court with his sister, Flora, in the late 1940´s.

Another type of Scottie lV





















Skotten Paul Curran sier opp som operasjef ved den Norske Opera og Ballett. Han hadde egentlig to år igjen av sin stilling. Curran er født og oppvokst i bydelen Maryhill i Glasgow, som trygt kan karakteriseres som den gale siden av millionbyen (hvis det i det hele tatt finnes en riktig side i Glasgow). Curran har bakgrunn som danser og har blant annet danset i the Scottish Ballet. Høsten 2009 regisserte han Rusalka på Hovedscenen og Otello ved Welsh National Opera. I 2010/2011 spilles også Tosca og Peter Grimes i hans regi.

I et oppgjør i media i kjølevannet av oppsigelsen, gir Curran i VG i dag nordmenn det glatte lag hva gjelder å tåle kritikk. Ganske underholdene lesing må jeg si! Gå til saken her:


Kilder: www.operaen.no og Wikipedia
Foto: Erik Berg

Saturday, June 4, 2011

Survival of the fittest?


It´s strange, but sometimes when talking to breeders (unfortunately successful ones especially) one often would think that they singlehandedly “invented” the breed one today calls the Scottish Terrier. To remind everyone how it actually happened, read on:

The genesis of the Scottie breed was in Scotland in the 19th century, and it´s history is nowhere near as pure and simple as one might expect: Originally the Scottish Terrier was bred to be a serious working farm dog. It hunted vermin, and exterminated them. These Terrier dogs needed to be able to work independently of the farmer. The dog had serious work to do and he was expected to do it with little direction from the farmer - who had more then enough of his own work to do. The breed was bred to protect the farmer's land and had to be intelligent and confident.

In 1883 a group of Scottish Terrier owners wanted to purify and maintain the Scottie as a separate breed.  A standard was written and adopted by a specialty club in Scotland for the "Hard-Haired Scotch Terrier". In 1887 a Scottish Terrier Club was established in England, then in 1888 a similar club was established in Scotland.

Up until then each region (in Scotland) would breed for type, that is how we now have the Cairn Terrier-, the West Highland White-, the Dandie Dinmont-, and the Scottish Terriers.  The Dandie Dinmont was the first of these terriers to break off into it´s own separate breed.  However, the remaining three were grouped together until 1917, this is when The Kennel Club of Great Britain prohibited interbreeding. It is believed that until this time, all three types could be found in the one and same litter.

From 1917 until today the Scottish Terrier has become a much more elegant type of dog than it´s working dog roots would suggest. Take a look at the evolution illustration I have made for this piece.Obviously this change has taken place in the hands of dedicated breeders, to start with in the UK, with the rest of the world following. Many impovements have been made, both externally and internally.

What type of dog is the Scottish Terrier evolving into in the early 21st century? Let´s look at some numbers: Only half of the reproducing bitches in Sweden self whelp (the percentage is probably similar in most countries, I´m only using this country as an example because I know the figures).  Fertility is almost certainly down, or at an all-time low. But this is harder to document as the club magazines no longer seem to publish matings (I wonder why?).

Why is this happening? What is nature telling us? What does this mean for the future of the Scottish Terrier? We all must make an effort to ensure this lovely breed´s development for the years to come. Is the way we are going now the right way? I fear that research and facts suggest otherwise.

The British philosopher Herbert Spencer´s and Charles Darvins´s theory about only the fittest animals surviving in nature, and being allowed to reproduce, is not relevant in dog breeding. In the dog world the breeders (us humans) decide which individuals we use for breeding. The question we should be asking ourselves is: Are we breeding solely to win in the showring, or are we also breeding for healthy individuals that can produce, and reproduce, naturally?


Norsk oversettelse følger.

History source: Bark Bytes, Lee Weston 
Photo: Montage. Foto: Montasje